31 juli 2017

Bästa hjälpredan


Vi har åkt en del bil i sommar, och eftersom stickning fastnat på mig igen efter en längre paus har det blivit mycket stickat i bilen. På Gammaldags Torg på Jakobsdagar hittade jag denhär utmärkta hjälpredan för stickning på resande fot. Vid första anblick kan den se märklig ut, men eftersom jag träffat på en likadan tidigare blev det en snabb affär. Inga fler stickor som sticker ut ur projektpåsen här inte. 


30 juli 2017

Lettiska vantar


Som jag nämnde i förra inlägget, var ett av mina mål med resan till Riga, Lettland, att införskaffa ett par äkta lettiska mönsterstickade vantar. Länge har jag tittat på motiv och mönster på Pinterest, så det var spännande att få se den "äkta varan". En av de första butikerna där jag hittade lettiska vantar var Musmaja på Kaleju iela 7 i den gamla stadsdelen av Riga. Det var helt klart i den delen av staden man skulle sköta sin eventuella souvenirshopping. Musmaja hade enormt mycket hantverk av alla de slag, men jag koncentrerade mig på vantarna. Det fanns långt över hundra olika modeller. Alla var stickade med tunt, tunt yllegarn, inte olikt det kardgarn som används när man väver våra traditionella folkdräktstyger. Känslan blir robust och lite stickig, men tack vare att garnet är så tunt och rätt hårt spunnet blir mönstren väldigt detaljerade och stilrena.



Det var otroligt svårt att välja ett par vantar. Dessutom var de utspridda här och var i hela butiken så att få en översikt var omöjligt. Storlekar varierade, liksom priserna, men de allra flesta vantarna kostade kring 35€. De vita med stjärnor var mina favoriter från Musmaja, men lite för små så de fick vänta på nästa köpare. Jag provade och provade och gick slutligen ut utan några vantar alls. 


Medan vi vandrade runt i gamla stadsdelen lade jag märke till att man också sålde "lettiska vantar" på de många krimskramsstånden som är specifikt ämnade för turister. Efter en snabb titt kunde jag konstatera att vantarna i stånden var stickade i förenklade mönster med grovt garn, och inte ens handgjorda. Det var absolut inte vad jag var ute efter. Istället sökte jag reda på flera design- och garnbutiker för att hitta äkta lettiska vantar. 


Hobbywool på Maza Pils iela 6, hittade jag superfina DIY-förpacknngar för den som vill sticka egna vantar med lettiska motiv och med rätt garn. De hade också färdiga exemplar, men inte heller där var det någon färg- och mönsterkombination som kändes riktigt rätt. Hobbywool har också en jättefin webbsida med någar gratismönster på vantar. 
 Slutligen hittade jag mina vantar på Tines. Tines hade både en konkret butik på Riharda Vagnera iela 5, men också ett litet stånd vid ett närbeläget torg, alldeles invid The Cat´s House på Meistaru iela 19. Där blev det affär, ynka 19€ gav jag för ett par handstickade vantar som tilltalade mig från början till slut. Färger, mönster, och alla de underbara detaljerna. 





Lettiska vantar i grått, svart, rött och vitt fick det bli, med en liten bård och uddkant. Jag blev speciellt förälskad i den fina etiketten med texten "Lovingly hand-knit by latvians grandmothers". 





29 juli 2017

Riga


Vi har varit på minisemester till Riga i Lettland. Två saker hade jag på min inköpslista, lettiska vantar och te. Bägge souvenirerna hittade också sin väg hem i kappsäcken. Traditionella stickade lettiska vantar har getts som gåva av blivande brudar till sina fästmän och också till de som hjälpte till vid ordnandet av bröllop. Mönstren och motiven finns i tusentals versioner. Det visade sig att det svåraste i vantprojektet var att välja färg och mönster, när alla vantar var vackra på sitt sätt. Mer om detta i kommande inlägg. Bilden visar en hög med maskinstickade lettiska halsdukar i typiska grafiska mönster. 

22 juli 2017

Baby-vans



Tidigare i sommar mottog jag en beställning på ett par babytossor av modellen Vans. Denhär bilden fick jag som inspirationsbild av babyns mamma. Det finns många gratismönster för denhär typen av babytossor på pinterest, bara att söka på "baby shoes free crochet pattern" eller dylikt. De flesta modellerna efterliknar Converse, men just denna baby skulle ha Vans som resten av sin familj. Svarta med vita sulor, snören och logo. Nertill ser ni henne iklädd sina tossor på bröllop i början av juli. 


21 juli 2017

Värma små sommarben


Årligen ser vi fram emot sommaren som en årstid av sol, värme och lediga slappa dagar. Nästan årligen visar det sig att sommaren i vårt grisformade land varar max två dagar. Solglasögon har inte kommit till flitig användning, men däremot infann sig ett behov av benvärmare för små sommarben. Dessa fina fick min tvååring i födelsedagspresent av sin mormor. Klassiska gråa mysiga med snurrat mönster och länk under foten. Sköna att ha på och tar inget utrymme i skorna. Helt rätt en iskall sommar. 


12 juli 2017

DIY barnkudde


När man vill bädda med enbart naturliga material får man räkna med att kuddar, täcken och madrasser blir betydligt dyrare än "vanliga" i polyester. Såvida man inte ägnar sig åt lite DIY. Därför blev dagens projekt en ekologisk kudde till tvååringen. Som material använde jag tjock ekologisk bomullsvadd från Linotte och gammalt tvättat lakanstyg. Måtten tog jag från ett barndynvar (29x40) och klippte bomullstyget 3 cm mindre på både höjden och bredden. Slutmått på kudden är alltså 26x37, men glöm inte sömsmån vid tillskärningen.  
 Som alltid när det gäller stoppning som ska vara lös och inte packad är det viktigt att fästa alla lager noga i varandra. Jag klippte yttersta lagren i stoppningen något mindre än den färdiga kuddens mått och de inre lagren mindre och mindre som på bilden nedan. Mått är inte så noga i det här fallet. 


Här ser ni kuddens innersta kärna. De första lagren fästs med långa tråckelstygn men många fästpunkter. Resten av fästandet sker på samma vis, var bara noga med att kontrollera att alla lager sitter ihop med föregående respektive följande. 


Lager 2.


Lager 3.


Lager 4, det yttersta stoppningslagret innan bomullstyget. Själva yttertyget sydde jag till en påse, vände och stoppade i kudden från kortändan och sydde ihop.


Allra sist sydde jag en träns på symaskin i varje hörn av kudden, för att stoppningen inte ska glida runt i bomullstygspåsen. Nedan slumrar barnet på sin nya kudde iklädd dynvaret som var storleksmodell. 



11 juli 2017

Randiga ränder

Mången gång har jag uttryckt min motvilja mot självrandande garner. Nu verkar det ändå som om min nyfikenhet orsakat någon sorts omstrukturering för på senaste tid har jag köpt inte mindre än tre självrandande garnnystan. Det jag vill testa är hurudant mönster man får fram genom att randa självrandande garn med varandra eller med släta. Två experiment har jag gjort varav det ena inte tilltalar mej alls medan det andra ser riktigt spännande ut.


Experiment ett består av 7 bröder Polaris randat i två om två varv med ett slätt garn. Jag är inte det minsta imponerad av färgerna på 40 maskor fördelade sig så att ett sockskaft blev rosarandigt på ena sidan och blårandigt på den andra. Underkänt enligt mig. 


Experiment två, denna gång på 70 maskor, 3 varv av varje garn, och med två självrandande garner med betydligt längre färgpartier. Ett riktigt lyckat resultat som jag gärna jobbar vidare med. Vilka garn jag använt ser ni på bilden under. 


5 juli 2017

Vaxblommor, spets och skogsfynd

Efter en lång tyst vår och försommar ska jag försöka blåsa liv i bloggen igen. Det har varit mycket av allt möjligt, jobb och ledighet, barn och liv. Jag säger inte att det blir mindre av något alls, men jag kan försöka klämma in lite bloggande i röran, tänker jag.

Hela juni har jag varit ledig från teatern och juli fortsätter på samma sätt. Lite roligt sommarjobb har jag haft i form av en brudklänning till en god vän, mer om den kommer senare då fotografierna anländer. Lite pyssel hörde till också, sånt där roligt pyssel som på riktigt tar jättelänge att göra för det är så många olika steg, men som ändå bara är en liten detalj i slutändan. Jag pratar om corsager till brudgum, bestmen, brudparets föräldrar och om blommor till brudens och brudnäbbarnas hår. Corsage är den lilla blomman som brudgummen bär på kavajslaget, om något undrar över det obekanta ordet.


Om jag skriver om processen steg för steg kommer vi upp mot en hundra stycken, men lite ditåt kan jag berätta hur jag gjorde. Till brudklänningen valde vi en spets med broderade motiv i bomull på polyamidbotten. Bomull är tacksamt för det går att färga. (Polyamid går också bra att färga men det kräver att man ändrar ph-värdet till att lämpa sig för färgning av ull och siden.) Jag klippte ut bladmotiv och färgade dem gröna med Drimaren K. Efter torkning såg de så platta ut så jag grävde fram lite stämpelfärg och en textiltusch och gav dem lite mörkare toner och lite djup.


I skogen plockade jag små kvistar som nån gnagare sprättat omkring sig, tvättade och torkade dem. Själva blommorna är gjorda av vax och kommer från ett diadem som brudens mormor bar när hon gifte sig på 1940-talet. De var för gula för att matcha brudklänningen och målades därför både bakifrån och framifrån i olika etapper med billack och senare med hobbyfärg med pärlemoglans. 


De färgade spetsbladen snurrades runt kvistarna och fästes med smältlim. Blommorna fick nya järntrådar och fästes med dem och säkrades med smältlim. Baktill på varje corsage limmades en broschnål. 




Tre blommor fick pryda brudgummens corsage, och så blev det en blomma på var till tre bestmen och till brudparets föräldrar.


Brudnäbbarnas blommor fästes på diadem men järntråd som täcktes med tyll och brudens hårblommor limmades på hårnålar. Jag var lite orolig för hur vaxblommorna med all färg på skulle reagera med smältlimmet, och mycket riktigt lossade någon av brudens hårblommor från hårnålarna under kvällen. Järntråden däremot, som fanns på alla övriga blommor, klarade jobbet. 


Brudens hår, frisyr och foto Tanja Cederblom.