Linne och lax

Vad är nu detta för en korsning av linne och lax? undrar ni. Jo, det ska jag med glädje berätta. Det som skådas är en halvfärdigt klädd korsett som kommer att bäras i hösten första stora pjäs Mor Kurage och hennes barn på Wasa Teater. Det kommer att bli ett visuellt mästerverk - regn på scenen och dräkter i mjölkiga pasteller som går ton i ton men bryts av en kraftig patinering. Bakom kostymplaneringen står rikssvenska Linn Wara, för scenografin Erik Salvessen. Regissör är Ulrika Bengts. Och det är vi, jag och vår teatersömmerska, som syr dräkterna. 

Regn på scenen. Jag menar riktigt regn. Det ställer en hel del krav på hur vi tillverkar kostymerna. Ta till exempel denhär korsetten i linne. Det allra första, som man i och för sig alltid ska tänka på när man jobbar med linne, är att tyget måste tvättas innan man skär till. Linne krymper så mycket som 10% vid första tvätten, och det är en överraskning vi inte vill ha när plagget väl är sytt i rätt storlek. Det ligger mycket arbete bakom en riktig korsett, så här tas inga chansningar. 

 Dräktplaneraren Linn Wara som gör kostymen till Mor Kurage som sin praktik, har många mjölkiga pasteller i sin vision. I många fall är vi tvungna att färga tygerna själva. Pasteller är knepigare att färga än starka kulörer, eftersom pasteller så lätt bryter i fel ton. Jag färgade fyra fem prover som Linn fick välja bland för att få rätt ton på laxen. Maskinfärgerna man köper i butiken finns sällan i pasteller, men det går utmärkt att bara ta en liten del av färgen ur paketet för att få en pastell. Denna fina laxfärg som låter linnets egen färg lysa igenom är en liten hutt av Dylons färg Goldfish Orange. Istället för att ta hela paketets färg till 500 g tyg och få en kraftig orange färg tog jag 20 g färg och 750 g tyg. Det man bör komma ihåg när man färgar pasteller är att saltmängden inte ska minskas trots att färgmängden minskas. Saltets mängd utgår från vattenmängden, inte från färgmängden. Tvätta alltid nyfärgade tyger ett varv med tvättmedel efter färgning, de tenderar att släppa lite överloppsfärg vid första tvätten. 

Korsetten är på det stora hela konstruerad och sydd som en klassisk korsett. Sömmarna är förstärkta med band på insidan. I midjan löper ett tvärgående stelt midjeband som motverkar ansträngningen av sömmarna i midjan. Foder i linne, stödtyg i kraftig bomull. Skenorna är av plastbeklädd stål och återbrukade ur en gammal korsett. En risk uppdagades när jag var tvungen att korta av skenorna och stålet kom fram. Stål + regn = rost. Jag löste det genom att lacka ändorna på skenorna med flera lager lack. Det är fiffigt att inte placera skenor i sömmarna om man vill ha justeringsmöjlighet så länge som möjligt på en korsett. Då kan man ta in och släppa ut sömmarna utan att måsta flytta skenorna varje gång.

Baktill har korsetten en tät snörning. Det viktigaste att minnas när man gör snörningar är att raden med öljetter ska stödas med en skena på vardera sidan. Annars får man en kan som vågar sig. 

Bredvid snörningen finns en liten finess som hör till teatersömnad. Nämligen ett blixtlås som gör att skådespelaren snabbt kan ta sig ut ur korsetten för dräktbyte, utan att behöva få hjälp med snörningen. Det är en hel del praktiskt på- och avklädningstänkande när man syr teaterkostymer. Lika viktigt som att dräkterna ser bra ut på scen är det att de fungerar att ta på och av och gärna snabbare än en blinkning. 

Nu ska jag klä korsettstommen i laxtyget, något jag gör för hand. Hela stadgan sitter i stommen så yttertygets uppgift är enbart att dölja all underliggande sömnadsteknik och att vara dekorativt. När hela den vackra dräkten är klar ska jag presentera den här på bloggen, så får ni se hur korsetten ser ut när den är på. 

Mor Kurage och hennes barn har premiär 24.9. Boka biljetter här.