Silveråterbruk

Igår kunde man träffa Viveka Strömberg på Hantverkarboden i Jakobstad och se hennes sirliga silversmycken.  Det är återbruk i all ära när Viveka förvandlar gamla bestick till användbara smycken. 

- Halsbandet med rosorna är min egen design, berättar Viveka.

Halsbandet är vackert, det påminner mig om Kalevalas halsband Talon Sydän med hjärtan på rad. Men rosenhalsbandet är gjort av fem gamla silverskedar. Själva frågan om vems design som är vems blir knepig i dethär sammanhanget. Rosorna till skedskaften är i sin tur formgivna av någon helt annan, och många av modellerna på Vivekas smycken är sådana som man kan hitta hos andra tillverkare, berättar hon. Viveka är hantverkaren, återbrukaren, själva formgivningen står någon annan för. 

- Min hobby började med namnsmycken, berättar Viveka, sen gick det vidare till mer och mer återbruk, men jag har inte gått någon kurs utan är självlärd. 

Det är populärt med kurser i silversmide och till dem tar deltagarna ofta med gamla bestick att smida om till smycken. Modellerna har de kanske sett att någon annan gjort och det blir en sorts allemansrätt att forma om skedar till de "klassiska formerna". Idéer kan man inte patentera. 

- Nu är silverarbetet ingen hobby för mig längre utan en verksamhet, säger Viveka. Jag har en verkstad tillsammans med min man. En del av maskinerna är vanliga verkstadsmaskiner, såsom pelarborrmaskinen jag använder för att borra hål men också för att slipa smyckena med. Specialmaskiner för smyckestillverkning har jag införskaffat efter hand de har behövts, t.ex. ett verktyg som gör att jag kan justera storleken på ringar och en tumlare som polerar de färdiga smyckena tillsammans med metallkulor, vatten och polermedel. 

Jag beundrar de små klockorna som sammanfogats av ändarna på två skedskaft och tänker på samernas tro att silver och klirr av silver kan hålla onda andar på avstånd. 

- Det är inte mycket som går till spillo, berättar Viveka, nästan allting hittar jag anvnändning för. 

Kläppen i klockorna kanske hade blivit en spillbit om den inte skulle ha passat just där. Kanske kom den från ett ben av dessa söta elefanter som gjorts av gafflar? Halsbanden med elefanter passar såväl stora som små, varför inte som dopgåva eller välkomstgåva åt ett nytt litet barn? 

Är det ditt silverarv du använt som material? frågar jag Viveka som skrattar.

- Nej, det låter jag bli. Några kära skedar från en gammal släkting har jag som jag planerar göra till ett smycke åt min dotter, men annars är det nog loppisfynd jag använder mig av. 

Silver, nysilver, alpacka och rostfritt samsas bland smyckena.

- Silver är mjukt och därför lätt att bearbeta, berättar Viveka, men jag gillar att arbeta med rostfritt stål också, det ger en möjlighet att göra om. Blir man inte nöjd med t.ex. böjen på ett armband så kan man klappa ut det rostfria stålet igen och börja om. 

Viveka Strömberg hittar man också på facebook, på hennes webbsida och i hennes butik på Risöhällvägen i Larsmo.