22 juni 2016

En groende tanke

Vintagebrudklänning, något omgjord 60-talsmodell.

Människan och ekorren och hamstern. Samlarna. Jag hörde ett radioreportage där man diskuterade samlande och vad man som barn samlat på. Det var både den ena och den andra märkvärdigheten som nämndes och själv drog jag mig till minnes olika småsaker som gick från att vara enstaka till att bli samlingar. Det slog mig att man aldrig slutar samla, fastän man växer upp. Det ligger i människans natur att samla på saker, sådant man tycker är intressant och vackert. Det ligger i handarbetarens natur att samla på material, tyger, garn, mönster, verktyg...  
 Man kan nog säga att jag samlar på en hel del handarbetsrelaterat, men min största passion, förutom kronor, är spetsar och vintagebrudklänningar. Det är dessa tre jag vill samla mest på. Och kanske man då borde begränsa sitt samlande till att gälla just några enstaka specialområden, så det inte barkar av. 
 Sen började en idé gro. Om vad jag ska göra med alla mina vintagebrudklänningar vartefter samlingen växer. En idé som rättfärdigar samlandet. Jag ska låta den gro, för jag tror att det blir till något verkligt bra. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar