Under somrarna kryper ofta stickningen in i skåpet, men när hösten åter är här gör den sig påmind igen. Det är väl yllet och det råare vädret som hör ihop på något sätt. Tur att man är en hamster och alltid har garn till hands för mindre projekt, t.ex. för att testa nya tekniker.
Häromdagen rotade jag i mammas bokhylla på jakt efter en bok om växtfärgning, då jag kom över denhär boken: Icelandic Knitting Using Rose Patterns av Helène Magnússon. Jag har själv köpt den för fem år sedan, som present, då jag deltog i samma utställning som Magnússon på Galleri Campus i Åbo. Utställningen hette Dialog mellan folkligt och mode, Magnússon ställde ut sina stickade produkter, jag min förvrängda folkdräkt, en festdräkt i helsvart.
Mangússon stickar i traditionell isländsk intarsiateknik. Hennes inspirationskälla är granna yllesulor från förra seklets början, som islänningarna använde inuti mjuka skor av får- eller fiskskinn. Till vardags hade sulorna enkla mönster, kanske några ränder på mittpartiet, men till högtid bar man gärna vackra sulor med rosor. Det är de geometriska figurerna som kallas rosor. Sulorna hade ingen tydlig tå- och hälända. De stickades ofta från mitten, så att man började med mönstret, till vilket garnrester från större projekt användes.
De geometriska rosorna är fascinerande. Det tog mig ett tag att inse hur man lyckats få dem så kantiga, maskorna i slätstickning är ju mer hjärtformade. Men sen insåg jag, de är rätstickade, med intarsia - intressant, värt att testa.
Med inspiration av rosenmotiven stickar Magnússon tröjor, mössor, filtar, väskor och såklart också sulor. Boken innehåller historien om sulorna samt mönster till de nya produkterna.
Nu är det dags att leta upp lite garn och testa den intressanta isländska intarsiastickningen, jag återkommer med resultatet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar