Som prenumerant på rikssvenska tidningen Hemslöjd får man del av hantverk och handarbete ur många olika vinklar. Nuförtiden är varje nummer av tidningen uppbyggd kring ett visst tema, och temana är inte alltid självklara handarbetsteman, såsom broderi, vilket var vad jag föreställde mig när jag tecknade prenumerationen. Nej, tvärtom går de på redaktionen krokigare vägar och får på så vis plockat in mycket olika vinklar i sin tidning. Senaste numret (3/2015) behandlade temat fåret.
Med spänning bläddrade jag fram till sidan 50 i temanumret om fåret för att läsa artikeln Fråga ullakuten där man skulle ta upp hemligheten bakom superwashbehandlat garn. Ni vet dendär processen som gör att vanligt yllegarn kan tvättas i maskin utan att man behöver oroa sig för att det man stickat ska krympa och filta ihop sig. Jag har aldrig egentligen funderat över hur man egentligen går till väga för att omvandla yllefiberns egenskaper, men nu vet jag, och nu tänker jag följdaktligen börja undvika superwashbehandlat garn.
Det visar sig nämligen att superwashbehandlingen går till på så vis att fjällen på yllefibern, de som är orsaken till att ylle filtar sig, fräts bort i ett klorsyrabad. Sedan täcks fibern i en tunn polyamidhinna, för att återfå sin mjukhet och för att garnet ska kunna klara den mekaniska bearbetningen och värmen som det utsätts för vid vanlig maskintvätt. Vilket renrasigt fusk, för på etiketten till superwashbehandlade garner står det inget om vare sig klor eller plast.
Hemslöjd menar att de fabriker som utför superwashbehandlingen främst finns i Tyskland, Sydafrika och Kina. I processen används frätande och giftiga kemikalier och i de mindre välutrustade fabrikerna medför detta såklart miljöfarliga utsläpp.
Och varför använder vi ens superwashbehandlat garn? Ylle i sig själv har fantastiska egenskaper som gör att det inte behöver tvättas ofta alls. Materialet renar sig självt om det får hänga i fuktigt väder, för fjällen kan öppna och sluta sig och därtill innehåller ylle lanolin, det vill säga ullfett. Lanolinet reagerar med vattenånga och en såpaliknande effekt uppstår, skriver Hemslöjd, därför känns ylleplaggen efter vädring rena och fräscha på nytt, och tvätt är inte nödvändigt varje gång man tycker yllet känns unket.
Dagens tvättmaskiner har dessutom speciella program som det går att använda till ylleplagg utan att de filtar sig eller krymper. I sådana program har man tagit bort själva vridningen och gnuggandet som gör att fjällen fastnar ihop med varandra. Använd alltid tvättmedel lämpat för ylle om du vill tvätta dina ylleplagg i tvättmaskinens ylleprogram, och också om du tvättar dem för hand. Vanliga tvättmedel förstör yllets egenskaper.
Källa: Hemslöjd nr 3/2015: Fråga ullaktuen, s. 50-53.
Men jestas då! /Catrine
SvaraRadera