13 januari 2017

Mössor till Vasabebisar



Aldrig har vi varit så fosterländska som i år. Jo kanske för exakt hundra år sen när vi blev självständiga. 
 Kvällen har spenderats på jobbet, närmare bestämt på Wasa Teater där clownföreställningen Finlands Historia hade premiär. På en och en halv timme komprimerade två urgulliga clowner mer än hundra års händelser. Och kan ni tänka er, stickning nämndes faktiskt en gång, i en scen där en Lotta beskriver sitt arbete och bland annat berättar att hon sticka sockor till soldaterna. Det är fint att stickningen anses vara en nämndvärd sak bland tusen och åter tusen andra som hinner hända på ett sekel. 


 Vår fosterländska känsla avspeglar sig också i vi hejvilt stickar blåvitt till 2017 års bebisar. I förra inlägget skrev jag om hur man i Kokkola och Jakobstad samlar in blåvita sockor till nyfödda. På Vasa Centralsjukhus har man en insamling av samma sort, men här är det mössor som gäller. Alla Vasabebisar som föds under jubileumsåret ska få en blåvit mössa. Projektet har en facebooksida där man kan se vad andra stickat och också när det är insamlingstillfällen. Och idag var ett sådant insamlingstillfälle. Under en halvtimme togs mössor emot i foajén på VCS. Jag var inte den enda som lämnade in mina små alster. Idag fick man in 173 mössor, berättade en av projektets kontaktpersoner, Carolin Forsström. Det totala antalet uppgår för tillfället till 504, och av dem är 5 stycken sådana som jag stickat. 


Här är modellen på mina mössor. Musselmönster från resåren och en liten pixietopp högst upp. Garnen jag använt är restgarn som jag hade hemma.
 Medan jag lämnade in mina mössor berättade en dam som också var på VCS i samma ärende, att sockinsamlingen gäller hela landets BB:n. Här är facebooksidan för det projektet. Inlämningspunkt för sockor är i Vasa Taitoshop Loftet och Pirjoliisa Garnaffär.

7 januari 2017

Blåvitt till bebisar



På många håll vill man uppmärksamma Finlands 100-årsjubileum, också inom handarbetskretsar. Det verkar som varje bb i hela landet speciellt vill gratulera de som föds under jubileumsåret med ett litet hantverk. Det är främst fråga om små mössor och sockor som stickas av frivilliga och doneras till bb:erna. Det är iofs inget nytt fenomen, men det som är speciellt med jubileumsårets små hantverk är att de alla är blåvita. 
 I Jakobstad och Kokkola samlar man in små babysockor till de som föds på bb i Kokkola under 2017. Insamlingspunkterna är Marks & Rosengren i Jakobstad och Kankuri i Kokkola. Tack vare Facebookgrupper har stickarna snabbt blivit många, så det lär nog inte bli några problem att få ihop sockor till alla små nykomlingar undert året. 
 Sockorna på bilden är stickade av min mamma som använt naturvitt Nallegarn tillsammans med självrandande blåvitt Nallegarn. 

12 december 2016

Räddningen för solfläckar



Ju mer jag tänker på saken, desto mer älskar jag vintagemode. Det är så mycket mera värde i klänningar sydda på 40-, 50-, 60- och 70-talet, i jämförelse med de som är gjorda idag. Emotionellt framförallt. 
 Denhär fantastiska kortkorta klänningen från brytningsskedet mellan 60- och 70-talet är tillverkad i det fullkomligt förfärliga materialet crimplene. Det betraktades som fantastiskt då när det begav sig, stryckfritt och allt, men idag bleknar det rätt fort bredvid sköna naturmaterial. Men, vintage är vintage, man tar smällen av att bära crimplene (materialens motsvarighet till andningsuppehåll) om man älskar klänningen tillräckligt mycket. 
 Den rödblommiga skapelsen som skulle bli årets julfestklänning hade däremot en annan tråkig egenskap som inte är en del av 70-talets charm. Den har nämligen hängt intill ett fönster på en vind sedan den var i bruk på sin egen tid. Och den har sett solen gå upp och ned, varje dag i sisådär 40 år. Det har satt sina spår i form av fula blekta fläckar på det svarta. 


Dock fann jag ett enkelt botemedel mot fläckarna. Jag tog helt enkelt en textiltusch som jag köpt för att märka barnets dagiskläder med, och målade över fläckarna. Först försiktigt för att se om den svarta tuschen möjligen skulle ha annan svart ton än klänningen, men de gick bra ihop så det var bara att måla vidare. 


Före...


... och efter. Klart godkänt. 



6 november 2016

Istället för knappnålar



Mor Kurage är förbi och nya utmaningar pågår på jobbet. Vi producerar Pleppo Två! Vi mårar åpåå! och Maskeradmordet samtidigt och det för med sig ett himla pusslande i vem och vad som ska ligga överst på prioriteringslistan dagligen. Men det är skönt också, att kunna pausa från ett projekt i några timmar och ta tag i det andra. 
 Utmaningarna är helt annorlunda än i Mor Kurage nu. Inget vatten på scenen, däremot sjukt snabba byten i Pleppo Två! Alltså byten från en hel dräkt inklusive mask och peruk till en annan på 30 sekunder eller mindre. Det krävs dubbla sömmar på många ställen kan jag påpeka. 
 Vad gäller Maskeradmordet ligger utmaningar i materialen. En del av dräkterna sys i latex och de flesta symaskiner är inte speciellt samarbetsvilliga när det kommer till det materialet. Inte ens våra jättebra industrimaskiner finner latex det minsta trevligt att angripa. Så det blir mycket silkespapper mellan tyg och pressarfot, en enkel lösning som var och en bör känna till. Kan också användas på vid sömnad av läder och konstläder. Latex tål inte heller att nålas mycket i, eftersom varje nål lämnar ett fult avtryck. Men jag hittat ett utmärkt alternativ till knappnålar som kallas Wonder Clips. De små röda kniporna med extremt hårda grepp funkar riktigt bra. Köpta härifrån
 Annat att tänka på när man syr i latex och läder är att låta stygnlängden vara lång för att inte få en perforeringseffekt i materialet. 

För att förtydliga är latexen på undersidan här och det ljusa tyget är lycra. 


16 oktober 2016

Pippiklänning


Dagen har spenderats på ett stojigt femårskalas. Födelsedagsbarnets mor tipsade om vad önskepresensten var - en Pippiklänning, så en sådan fick det bli. Eftersom femåringen var och såg Pippi på teatern i våras var det såklart den Pippi jag tog fasta på. Grönt och orange bomullstyg fick sällskap av några äkta restbitar tyg från Pippiproduktionen, och designen fick ett par omformuleringar.


Snittet är det klassiska Pippi-snittet med kort t-shirtklänning och förkläde med korslagda axelband på ryggen. Sneda fickor med färgglada knappar ger ett spralligt intryck.


Knäppbart sprund i rosaprickigt vid halsen gör att klänningen lätt kan dras över huvudet. 


Framifrån och bakifrån, såhär blev den att se ut. Ikväll fick jag ett mms av en nöjd femåring som provade sin klänning och peruk, med apan nonchalant slängd över axeln. :)



14 oktober 2016

Ekotips för illaluktande skor


Att spela teater i en bassäng av vatten har sina utmaningar. Luftfuktigheten på scenen och i kulisserna är högre än normalt. Kläderna utsätts för extrema förhållanden, från drypande vått till heta stunder i torkskåpet. Det tär på skorna också, som vi försöker lufttorka så ofta det går. Den konstanta nedblötningen gör att skorna börjar lukta riktigt surt. Men jag har hittat den ultimata lösningen.
 Jag ville absolut inte köpa in några kemikalier, istället försöker jag hårt att kemikaliebanta kostymateljéns tvättrum. Det ekologiska tipset för att ta bort äcklig lukt effektivt heter tee tree oil.


Det är bakterietillväxt som orsakar lukten. Tee tree oil har antibakteriella egenskaper. I ca 0,75 liter vatten droppade jag 10 droppar eterisk olja som jag sedan har sprayat skorna med på insidan och låtit lufttorka. Efter 3-4 sprayningar är lukten som tidigare krävde gasmask helt borta. Effekten är förbluffande, och jag kan varmt rekommendera den här behandlingsmetoden för illaluktande skor. Och det allra bästa är att tee tree inte döljer den hemska lukten med en annan, som många kemiska ämnen tenderar göra, utan den helt enkelt avlägsnar bakterierna som orsakar lukten. Så bäst. 

8 oktober 2016

Tofsmössa med delfiner


Bloggtorka är inget man önskar drabbas av, och det kan naturligtvis ha olika orsaker men i mitt fall har det tyvärr varit tidsbrist som gjort att september blev en bloggfri månad. Jobbet med Mor Kurage tog all min vakna tanketid, och om kvällarna när jag vanligen brukar hinna blogga så slocknade jag som ett ljus. Däremellan behövde ettåringen all min uppmärksamhet. September blev en paus, nu söker jag en ny rutin som rymmer bloggandet. Detta om detta. 

I gruppen Online stickcafé Österbotten har vi mösstema på gång, hösten till ära. Till ettåringen sydde jag en härlig mössa i två lager ekologisk bomullsjersey och som foder ekologisk bomullsfleece. Som krona på verket behövdes en tofs. Det blev en klassisk rund tofs av den modell man lärde sig göra på årskurs ett i grundskolan. Om någon mot förmodan glömt hur man gör en klassisk igelkottstofs följer här en instruktion. 



Det finns förvisso alla sorters tofstillverkarförpackningar att köpa nuförtiden, men det är fullständigt onödigt att inhandla dylika. Det man behöver är kartong, garn, sax och nål. Kartongen klipps till två identiska ananasringar. Hålet i mitten avgör tofsens fluffighet, ju större hål, desto tätare tofs. Diametern på ringarna är densamma som tofsen diameter. 


Ringarna placeras tätt ihop. Restgarn passar ypperligt, man trär ett antal långa garnändar på nålen och börjar fylla ringarna med garn, runt runt, jämnt fördelat. 


När ringarna är så fyllda med garn att nålen inte längre ryms genom hålet i mitten är det dags att klippa upp. Man separerar garnet och sticker in en vass sax mellan ringarna och klipper hela vägen runt. 


På detta viset. 


Sen separerar man ringarna från varandra och knyter ren garnända unt mitten på tofsen hårt och stadigt. Sen är det bara riva bort ringarna och sy fast tofsen på en mössa eller annat man vill tofsa till.